Premiärtur!
Idag är det en stor dag för Astrid för det är första gången som hon ska få cykla själv till dagis. Förra året var cykeln lite för stor och lite för läskig, men i år är den perfekt. Ända sedan hon började på dagis så har hon kastat blickar på de små cyklarna i cykelstället utanför den stora grinden och drömt om när hennes cykel skulle stå parkerad där redo för hemfärd. Efter att hon fått nogranna instruktioner om att hon måste lyssna på vad pappa säger, och säger han stanna då är det bara att stanna. Så drog de då iväg, dottern som var så ivrig att hon höll på att spricka och den tålmodige faderen som ska försöka hålla jämna steg med den lilla cyklisten samt vara putthjälp i backarna. Nalle säkrades fast bakpå och ett -Titta på mig mamma, jag cyklar! Sedan bar det av på nya äventyr!
Foto: Privat
Hittade hit och tycke att du har en trevlig sida!!
Kommer åter
Comment by ann — April 2, 2007 @ 10:59 am
Härlig bild
! Storebror cyklar också till och från dagis ( med mig eller pappan gåendes bredvid med lillebror i vagnen) , han har precis fått en ny cykel och tycker nog att den är liite småläskig…Men det går bra att cykla nu 
!
Comment by Cina — April 2, 2007 @ 11:29 am
Åh vad härligt!!! Minns när Johanna lärde sig att cykla *tår i ögat*
//M
Comment by Minks — April 2, 2007 @ 11:38 am
Ann: Välkommen! Titta in när du vill!
Cina: Astrid hade cyklat på som en liten tok så pappa Johan fick springa till dagis idag!
Minks: Jag kan tänka mig hur stolt jag kommer att bli när stödhjulen åker av, störtböööööl!
Snart är det August tur! 
Comment by astridsmamma — April 2, 2007 @ 12:33 pm
Det är nåt speciellt och stort varje gång ens barn lär sig nåt nytt, det liksom bubblar inom en och man kan inte vara stolt nog! En härlig känsla!!
Comment by Nina — April 2, 2007 @ 1:34 pm
Min tokfia föredrar att sitta på storebrorsans (11 år) pakethållare, med sina korta armar hårt-hårt-hårt runt hans mage. Som förälder vet man inte om man ska skratta över syskonkärleken eller gråta över bristen på säkerhet (de har hjälm bägge två men jag ser små fötter som kan åka in i hjulet, små armar som släpper taget för att vinka osv osv).
Comment by Runt 40 — April 2, 2007 @ 1:56 pm
Härlig bild på “stora damen”.
Comment by Thea — April 2, 2007 @ 2:31 pm
Ja, det där är väl en lyckans stund i livet det.
Kram Stina
Comment by stina — April 2, 2007 @ 4:16 pm
Jag kommer ihåg lyckan, var inte så länge sen vi köpte cykel till vår 13åring här i spanien och den lyckan var lika som när de fick cykla till dagis första gången. =) Jag kommer ihåg när jag lärde mig cykla(utan stödhjul) den lyckan var total!! ha en bra påsk
Comment by Anette — April 2, 2007 @ 6:20 pm
Sonen har just lärt sig att trampa på sin trehjuling och dottern håller balansen jättebra på sin springcykel.
Comment by Nilla — April 2, 2007 @ 6:35 pm
Gud va härligt!
Comment by Ullen — April 2, 2007 @ 7:09 pm
Nina: Så sant, idag när vi hämtade Astrid på dagis så var det bara en bokstav ifrån sitt eget namn. En stor bubblande lycka även det!
Runt 40: Jag förstår dilemmat, även om det är gulligt på alla sätt och vis så är det svårt att ignorera det faktum att vi är mammor och vi ser faror med det mesta. Men fint med syskonkärlek det är det!
Thea: Mmm nu går det fort, känns som att liten håller på att bli stor nu! Hjälp!
Stina: sannerligen!
Kram
Anette: Cyklar är med i många fina minnen från svunnen tid. Härliga, fina minnen, allesammans!
En härlig påsk önskar jag er i soliga Spanien!
Nilla: Trehjulingar är en milstolpe även det. Vi funderade på en spring cykel till Astrid också, de är så smarta tycker jag. Nu ser det ut som att det kommer att fungera fint med denna cykel trots allt.
Ullen: Mmmm härligt!
Comment by astridsmamma — April 2, 2007 @ 7:30 pm
Men vad häftigt! Får hääärliga minnen till när jag var liten. Och tjoff lär det väl säga - sen är det nästa barns tur
Comment by Camillas lockar — April 2, 2007 @ 9:11 pm
Camillas lockar: Haha!
Comment by astridsmamma — April 3, 2007 @ 9:38 am