Till den lilla matvägraren [Nu blev det svårt]
Efter att familjen var rejält förkylda innan jul så har Astrids aptit inte varit den bästa. Hon säger vänligt men bestämt - Nej tack, jag är mätt! Vid frukost lunch och middag. Några tuggor och sedan är det tack för maten, det var såååå gott! Hmm det har helt klart blivit en trots grej av detta. Jag måste av ren självbevarelsedrift kalla det för trots för om det är trots så betyder det att detta är en fas och de går över efter ett tag. Jag var så glad när förra persen gick över och såg fram emot en lugn och skön tid, ja i alla fall ett halv år hade jag räknat med. Nej då, ca två månader och sedan var trotsen igång igen med oanad kraft! Den viljan som min dotter besitter den skulle kunna rubba berg! Helt säkert! Jag har både läst och hört att när barnen är 4 år då är det en lugn period i deras liv, de är glada och tålmodiga, ja det är som att ha en liten kompis med dig. Pyttsan! Jag kan helt ärligt säga att om någon av mina vänner uppvisat denna typ av beteende så ha de jag dumpat henne sanbbt som blixten. Nu har man ju tack och lov en mycket högre gräns av tolerans till sina barn, men jisses får hon inte nog själv? En viktig punkt förutom maten då är att hon inte längre kan svara eller lägga fram önskemål i en vanlig samtalston utan allt måste vrålas och gärna akompanjera detta vrål med vilda stampningar med höger ben. Ja ni förstår nog på något plan hur det kan se ut här hemma. Efter ytterligare en natt när sovande var övereklamerat så utspelade sig följande i köket:
- Nej tack, jag är mätt!
- Ok, då äter mamma frukost och du kanske ska leka lite?
- Vad är det där föringa smörgås?
- Det är en puzzelmacka som mamma gjort, vill du också ha en?
- Nej tack, jag är mätt! Men jag kanske skulle ta en tugga av din? Mmmm så gott!
Japp, äta upp mammas puzzelmacka var en riktig hit!
Thank You Martha! Now what can I do about skrika i hög voice och the stamping of the fot? I would be very happy för svar!
Bild och Idé Martha Stewart.
Hihi, vilken kul ide. Men hur bar du dig åt för att skära ut bitarna så fint?
Comment by Frida — January 8, 2007 @ 12:45 pm
Frida: Dessa bilder är från Marthas sida, men det var inte så svårt. Jag tog ett pepparkaksmått, vi hade Nalle Puh och sedan skar jag med en vass kniv ut de återsående bitarna. Ok, vår puzzelmacka var inte lika fin, men nästan!
Comment by astridsmamma — January 8, 2007 @ 12:51 pm
Gjorde du en macka med lock eller en utan? Min prinsessa (som hon föredrar att bli kallad) är också dålig på att äta.. Speciellt när vi äter borta, då kan hon bara sitta där och stirra och inte ens smaka. Inge roligt.
Comment by Anna — January 8, 2007 @ 1:13 pm
Jösses! Jag har visserligen en petig son, men gränsen går nog vid att tillverka pusselmackor för min del
!
Comment by Weronica — January 8, 2007 @ 2:11 pm
Hej you tålmodiga mother of trotsig little girl. This is Martha-Saring som vill give you råd, yes. Du bara put her in a fin little bag när hon gives you en hard time. I have myself stickat en very nice historia med inbyggd playlåda. When she gives you svårigheter, just SWOSH with her in the vackravackra Martha-påsen and she will get sååå surprised att hon will stop bråka and start to play instead. Pluss att she won’t have rum for stamping och the skrik won’t höras. Okej?
Good Luck. I will send you stickbeskrivning!
Comment by Martha-Saring — January 8, 2007 @ 2:16 pm
Barn överlever på förvånansvärt lite näringsintag om de vill. Min väldigt-snart-treåring har ätit som en kratta i några månader nu. Någon tugga på frukostmackan, kanske en liten bit päron till mellanmål, ofta ingen lunch alls (”Jag tycket inte så mycket om det här, mamma” - utan att någonsin ha smakat), kanske lite yoggi eller risifrutti på eftermiddagen, ofta ingen middag alls, och i bästa fall någon tugga på kvällsmackan. Och däremellan är det full rulle. Han inte ju inte precis rund, men han verkar må bra. Tilläggas kan kanske att han någon gång då och då äter som en häst - särskilt om det vankas pannkakor. Fast ur näringssynpunkt är det väl inte det allra bästa det heller…
Comment by Fru W — January 8, 2007 @ 2:34 pm
Anna: Inte är det roligt inte! Men man får hoppas att det snart går över och att mat är skoj igen. Mackan var dubbel, och hela puzzlet slank ner!
Weronica: Jag är kanske en smula för pysslig, men om det funkar så gör jag det så gärna!
Martha-Saring: Thank you for bästa tip! Will vanka by the postlåda for great stickbeskrining! Kramis för help!
Fru W: Ja, man får ha förtröstan och vänta ut … som vanligt!
Det som jag tycker är störst problem i allt detta är att man ser ett så starkt samband mellan mätt och glad unge och trött och vansinigt grinig! Då tänker man ju lätt att det bara är att äta och så är det bra igen, men icke! Hoppas att allt är bra med de tre små gullungarna. Jag lovar att hurra dig igenom alla eventuellt kommande faser med de små! Kram
Comment by astridsmamma — January 8, 2007 @ 3:31 pm
Så bra att allt slank ner! Har du något tips på hur man får dottern att smaka på något nytt? Det är väldigt klurigt här hemma. Nygammalt kan man också kalla det, sånt som hon tyckt om när hon var mindre, men nu bestämt sig för att aldrig mer prova!
Comment by Anna — January 8, 2007 @ 4:59 pm
Anna: Astrid var en riktig välling tjej länge, så det enda sättet att få henne att börja gilla saker var att hon var med och lagade maten. Då ville hon smaka av allt och lärde sig äta det mesta. Nu har vi som sagt en svacka men lite går det ner vi lagar maten fortfarande. Ett annat bra tips kom Mamma W (Weronica) med och det var att döpa maten till lite roliga namn, som lax tex kan med sin rosa färg vara prinsessfisk!
Comment by astridsmamma — January 8, 2007 @ 5:17 pm
Haha va kul macka. Den förstår ja att den slinker ner!!! Så skoj med mammor som e påhittiga för att deras barn ska äta.
Comment by Ann-sofie — January 8, 2007 @ 7:03 pm
Haha! Detta var ju häftigt!
Comment by Erika — January 8, 2007 @ 9:02 pm
Erika: Och mycket enkelt!
Comment by astridsmamma — January 8, 2007 @ 9:16 pm
Undrar sa flundracatt om detta fungerar på matvägrande liten Nea? Hon äter zip zero nada nu. Bara “lälling”. Kniper ihop munnen och korsar armarna över bröstet och banne mig om hon inte stampar med foten i luften också (hon sitter ju i en barnstol). Och hjälp - hon är ju bara ett och ett halvt…
Comment by Catten — January 8, 2007 @ 10:49 pm
Catten: Jag tror att detta kommer att funka fab på liten Nea när hon piggat på sig en smula. När man är liten och sjuk då är det nog godast med välling i alla fall! Haha det där små sparkarna med foten kan nog dess värre ge mamma lite grå hårstrån om några år!
Tack söta du för mailet!
Kram
Comment by astridsmamma — January 8, 2007 @ 11:19 pm
Det där var ett suvvetips helt enkelt!
Comment by Cecilia aka Mamma C — January 12, 2007 @ 11:04 pm
Cecilia: Japp, barnen gillar detta. Ja denna mamma också om jag ska vara ärlig!
Hoppas att allt är bra med dig!
Comment by astridsmamma — January 13, 2007 @ 9:41 pm
Med mej är det bra! Jag har länkat till dig: http://www.familyliving.se/blogg/ceciliaohrn/januari/index.xml#comp:000045a60af8:0000000e62:089a
Comment by Cecilia aka Mamma C — January 14, 2007 @ 10:15 pm
Cecilia: Så det är där du håller hus!
Så roligt att du bjöd på puzzelsmörgås! Men du din tårta där var superläcker, den måste jag testa. Grattis till nya jobbet som webbis på favorit tidningarna, det ska bli ett sant nöje att läsa nya bloggen! Så här länkas det med 
Comment by astridsmamma — January 15, 2007 @ 12:26 pm